llilllemor

helgen har gått alldeles för fort som vanligt. fått reda på saker som jag helst inte velat veta, som ger mig skuldkänslor (fast det inte är mitt fel!) men ändå får mig att känna mig så, glad känns inte som rätt ord men åt det hålllet iaf. och att jag tycker om det gör det bara ännu mer fel och jag jobbar på att släppa det.... men tänk om. börjar tidigt imorrn och ska gymma sen, hur fan ska jag orka det. måste sova men kan inte, vad händer? ännu en "avlämning" av julia som slutade precis som alla andra, satt i telefon med mimz och är så tacksam över att hon förstod och själv avslutade med ett " men du, vi hörs". och jag har inte tidigare insett hur mkt jag förändrats sen sommaren. och att tiden gått så fort. jag kommer ihåg skolavslutningsmorgonen som igår, vissa tänker var det så kul att gå ut nian? andra vet att det var så hemskt att inse att inget längre skulle bli som förut. att hela ens bild av verkligheten kan rämna så fort. det är helt galet sjukt. skilsmässan gick igenom för nån helg sen, förstår nog ändå inte. (för folk som inte vet så får man 6månaders betänketid så fort det finns barn med i bilden) men nu äre iaf över, helt och slut. jag är glad på något konstigt sätt, för jag har insett hur mycket bättre vi alla egentligen mår. eller mamma mår bättre för pappa är ett svin, ännu mer nu än då. och mår mamma bättre mår jag bättre! börjat fundera, har gett upp pappa helt, han är inte min pappa. rent tekniskt så är han det men han är inte längre den person som uppfostrat mig, som jag levt under samma tak med i 16år. han är inte han, och jag hatar att folk säger åt mig att han saknar mig och att jag borde fara dit. han förtjänar det bara inte. och det värsta är att han inte insett hur mkt han tagit ifrån osss. förlåt, ännu ett inlägg som spårat ur totalt. ikväll är bara en sån kväll när jag tänker för mkt. i'm fine.


blir nog london över påsklovet, missar nåra skoldagar men det ska nog fungera ändå. känns väldans roligt och jag tror att det kommer att bli bra! lillebror följer med, kanske julia  också beror på om pappa kan ta henne. (och det är inte särskilt stor chans eftersom att han aldrig har tid för någon annan än sig själv längre!) fast hon lär nog vilja följa med och det känns som att hon borde det :) julia undrade om inte pappa skulle följa med, jag sa att han inte bor med osss och fick till svar att han fortfarande tillhör vår familj. kunde inte låte bli att fälla nån tår. jag älskar min syster och så länge inte hon tar skada, åh det är så jobbigt. för hon förstår så mkt mer än man tror. det är nog det jag hatar honom mest för, för att han sårar alla andra. det är så mkt lättare om han gör nåt som jag blir ledsen av för det drabbar bara mig. men jag orkar inte se mamma, julia och bror så arga, ledsna, besvikna. det gör tusen gånger ondare. spårade ur ännu en gång.


take care people!