i won't cry

Vart såklart inte alls sängen som det var tänkt, började läsa bloggar och det ser ni ju hur det slutade.

Vet inte hur länge jag kommer att orka höra/se hur mkt hon älskar honom. Jag vill inte veta, och just nu så spelar det ingen roll hur lycklig du säger att du är med mig. För det känns bara som att vi delar dig och det känns ingee bra. Är bara helt fukkad på insidan och tror att det här är för sjukt för att vara sant? Är det för mkt begärt att be om något lite mindre komplicerat? Ska sova nu och drömma om nåt bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0