llilllemor

Jag är bara glad för tillfället. Det sätt som han lyssnar på och förstår, jag orkar inte att det ska vara så komplicerat för tillfället. För första gången på länge känns det som att jag skulle kunna satsa, verkligen öppna mitt hjärta igen. Måste lösa all min skit först och låta han lösa sin. Och kanske efter det så är det inte lika svårt? Hoppet finns iaf än.


Har haft en bra kväll, målning imorrn. Praktiken är bäst och jag trivs så in i helveete! Ska leta mig i säng, PUSSS