tired of being sorry

Är bara arg och less. Det absolut värsta är att det går ut över helt fel personer. Jag är ledsen för det och jag ber om ursäkt. Börjar kännas väldigt tjatigt men sant är det då lik förbannat. Men det är såhär det blir när personen som ilskan egentligen borde riktas till inte finns i närheten. De snälla söta som finns där blir lidande och det suger och jag ska verkligen försöka skärpa mig! Eller nej, jag ska inte försöka. Jag SKA.

Dagen har bestått av sovmorgon, fekB prov som gick bra och nk i typ 20min. Tandläkaren sedan och det gick bra, mina tänder är fortfarande lika mysko som förut men det går inte att göra så mkt åt. Är operera isf men jag lider ju inte av det så det tyckte dom bara var onödigt och jag med för den delen. Inte tänker jag låta nån skära i mig om dom inte måste! Fått lite mer saker i lägenheten nu och det är bara mys. Blev en jäkla massa oth avsnitt vilket gör att jag hamnar efter i alla andra serier. Inte är det lätt inte att hinna med ett liv samtidigt som det går så mkt bra serier. Det är då man måste börja prioritera! Och det gör jag, serierna finns där när ingen annan gör det.

Jag är kär i Lucas, eller egentligen i Lucas och Peyton. Genom alla säsonger och nu är det dom ändå där tillslut, tänk om det var så på riktigt? Att folk var menade för varandra och liksom bara var tvungna att vara tsm, vare sig de ville eller ej. Sånt existerar inte i min värld, allt jag vet är värdelösa breakups och skilsmässor. Vart är mitt Lucas&Peyton? Insett att jag inte längre här nåt sänt där verkligt par som jag bara kan leva på deras kärlek. Vart tog kärleken vägen egentligen, när blev alla så ensamma?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0