llilllemor

..att igårnatt skulle bli en bra natt! Jag tror inte ens att jag har förklarat riktigt för mig själv vad som egentligen hände. 1. Jag är en vek människa som behöver bekräftelse? 2. Jag vill tro att den kärlek som fanns fortfarande finns kvar? 3. Jag är bara allmänt dum i huvudet och tänker inte alls när jag druckit? Det vi hade var länge sen och jag har alltid jämfört allt med det för det var så förbaskat bra. Allt med dig, och oss, har jag alltid tittat tillbaka på som något som var så bra som nåt kunde bli. Jag inser att jag bara rensat ut allt det dåliga, för helt seriöst så äckligt bra var "oss"/du inte. Vi var egentligten katstrof hälften av tiden. Gårdagen fick mig iaf att inse att den här historian är färdigskriven. Sista kapitlet är redan tryckt och det finns inte en chans att det kommer komma en uppföljare. Jag har alltid trott att jag behöver någon som dig, jag har insett att så är det inte alls. People change, så är det bara. Jag vill bara andas och ta ett break ifrån allt vad komplicerat (känslor&tankar) heter, stå på mina egna ben och känna att de faktiskt bär; för det vet jag att de gör.