llilllemor

Jag har ont i magen, en stor knut börjar träda fram. Pratar med en pojke som hjälpte mig igenom mycket och som jag i min tur hjälpte. Antar att vi var väldigt lika och kunde hitta tillbaka med hjälp av varandra. Inser nu att han gått vilse igen, inte pratat på väldigt länge och ändå söker han sig till mig. Jag vill säga att allt kommer att bli bra och ge honom de positiva orden som jag vet att han behöver. Men jag funderar ändå på om det verkligen är tillräckligt? Han räddade mig, räddade jag inte honom tillräckligt bra? Hade jag kunnat förhindra det här om jag ansträngt mig mer förut? Är det rent ut sagt mitt fel? Det som känns mest läskigt är att jag inte tänkt på honom på många månader och sen ser jag honom på stan idag (han såg inte mig) och när jag kommer hem och loggar in på msn så skriver han och berättar att han drömde om mig igår. Bara ett helt sjukt galet sammanträffande eller försöker ödet säga mig nånting?