llilllemor

Det märks direkt när allt inte är riktigt hundra. Magen säger ifrån direkt och sömn är ju bara att drömma om (svårt att drömma om det när jag inte kan sova men ja, ni fattar). Det tyngsta är att jag inte riktigt kan sätta fingret på vart problemet ligger, eller jag vet ju att det är jag som ställer till med problem för mig själv genom att bara tänka och överanalysera allt så inåt helvete. Men det kan jag inte göra så mkt åt, insett också att jag tar åt mig så mkt mer än jag faktiskt trodde att jag gör. Vissa saker ligger kvar och grubblas över alldeles för länge. Ta åt mig kanske är fel formulering, bara det att jag inte kan släppa vissa grejer bara och självklart är det lätt att det är jobbiga och negativa saker som stannar alldeles för länge.
Börjar inse att jag nog aldrig kommer låta mig själv bli lycklig på riktigt. För ska jag vara ärlig kan jag inte tänka mig att jag kan ha det så mkt bättre just nu. Men jag tänker fortfarande likadant. Är jag lycklig kan det bara bli sämre och det tror jag inte att jag orkar med. Lever på mittemellan och får vara nöjd med det för jag vill inte ha det på något annat vis. Jag måste ta itu med allt gammalt och börja trassa upp knutar jag knutit fast mig själv i för år sedan. För jag tänker inte ner i mörkret nå mer, tänker absolut inte dra med mig nån annan dit.

Så, nu har jag fått ut det och kan förhoppningsvis släppa det, bloggen är bra på det sättet. Får man ut det så blir det ändå mer "avklarat". Ska försöka få mig nå sömn nu, försöka. Lovar inget. Matten imorrn kan ju ta sig nånstans. Jag vill ha sommar nu, sommarlov!