llilllemor

bara jävligt förbannad och besviken.




i love you, babybrother!

och jag fattar inte. I guess you don't care.
jag fösöker men jag får fan ingt tbx. låt mig bara va!

_en helg i skogen.

(tack johan! du är bra.)

sitter och läser igenom pers vägbeskrivning så att jag hittar till praktiken imorgon, vore väl inte helt olikt mig om jag skulle lyckas villa bort mig. känns iaf skönt att det räcker med att jag tar 8:37 busssen :) får sova nästan lääänge!suttit timmar med naglarna men nu ser dom iaf ut som follk, eller ja, naglar. preics gjort klart disken och måste säga att det ser så himla fint ut efteråt. så nu ska jag snart krypa ner i min säng, som för tillfället lär vara väldigt kall eftersom att jag nyss kom ihåg att vädringsfönstret fortfarande står öppet så stängde det typ nysss ;S gratttis lillemor. och på tal om grattis, är sjukt surprised över hur många som faktiskt sagt grattis på namnsdagen. mormor ringde som vanligt tidigt imorse och morbror kom över men glömde min "namnsdagspresent", så nu är jag ju nyfiken tills imorrrn. kladdkaka me family + morbror&madde, myys!

och nu äre bestämt att det bli bjur i helgen. och jag menar hur hemskt kan det bli? lillebror är iaf där så det löser sig nog. och lajnus! blivit ett tag sen igeeen ju. men det ger sig i helgen. plus att jag ska kikkkka han i poker, sen är jag lycklig.

har så himla mkt att göra och det känns jobbigt. blir så att man inte kan bestämma sig för vad man ska ta tag i, för det är så mkt så det slutar med att man inte gör nåt alls. ÅÅÅÅH! jag blir sur på mig själv för att jag har så sjukt dålig självdiciplin. i värsta fall så går det ju att iaf göra bort läxorna i bjur. blir meron på tis iaf, saknar henne så sjukt mkt. för även om folket här i ume är underbara så är hon den som känner mig bäst, som kännnt mig länge och som faktiskt förstår, det värdesättttter jag så oerhört mkt! måste ta mig i kragen och pallra mig ut till kusin också, inte träffat robban&johan sen före lovet och det var i skolan så det räknas knappt. såg johans rygg på vasaplan iofs när jag var stressade mellan bussarna men det var så stressigt så hann inte ens säga hej. nejnej, ska bli ändring på det nu! bannnne mig.

och jag trivs som fisken i vattnet på VK kan jag lova gott folk. alla är hur trevliga som helst och det känns som att jag redan fått ut hur mkt som helst av bara TVÅ dagar. och jag kommer verkligen aldrig mer att för en endaste sekund tvivla på att jag valt rätt linje. i love this! och stället jag ska vara på nästa vecka verkar också bra, så det lär bli perfa. att allt slutade så bra ändå, jag som deppade hela förra veckan för att jag var säker på att praktiken skulle bli total katastrof. men där ser man hur fel man kan ha, är glad att det blev så bra som det blev.

och hör och häpna men lillemor anna holmberg kommer nog mest troligt att spendera sin helg i bjurholm (av alla ställen) men jag kan lova att det är för systers skull, och vem vet förhoppningsvis så kan pappa förvåna mig.

ska börja ta tag i uppgifterna också. sh, eng och apu som ska vara inne när praktiken är slut och jag orkar verkligen inte göra alla sista helgen men det brukar ju oftast sluta så ändå. sku egentligen ha kompletterat geo/nk också, kan ju vara värt betyget men har verkligen ingen som helst motivation. det kändes så skönt att ha den uppgiften gjord och pallar jag verkligen att "börja om" med den? nja, det vettte fan.


sovgotttt allihopen ;) själv ska jag smygtitta lite heroes, lyckades ju hitta 8an redan idag ;o och fick hem den rätt fort så nu är jag rätt så lycklig.

och jag sitter och frågar mig själv varför jag överhuvudtaget pallrat mig hit?
 jag menar, helt seriöst, vafan ska det vara bra för?

har iaf haft en sjukt slapp vecka som jag för det mesta tillbringat under täcket i min säng. man skulle kunna tro att det varit slappt och visst, det har det varit. fysiskt slappt. kan ju inte säga att jag rört mycket på mig men har varit sjukt uppstressad vad gäller praktiken och det har gjort mig både less, arg och sjukt omotiverad. hade inte per funnits hade jag nog gett fulla fan i alltihop för han har varit så himla bra. han har peppat och motiverat så jag hade nog mått mer dåligt för hans än för min egen skull om det hade fukkat ihop sig totalt. har iaf praktik nu de två veckor som kommer så jag kan äntligen släppa det.


och visst är det ett mysterium i säg det här med föräldrar. jag har aldrig dragit jämt med pappa men aldrig kunnat säga att jag inte tycker om honom, jag har aldrig haft tillräckligt bra anledningar. och helt plötsligt så bara ramlar dom in, jag kan inte längre räkna på alla mina fingrar&tår hur många gånger de senaste månaderna som han gjort mig besviken, ljugit, och försummat mig. men jag vill inte behöva tycka illa om honom, han är ju min pappa för fan! och ibland blir jag så förbannad på mamma för att hon faktiskt gjort mig till den jag är för hade jag varit mer som honom hade jag kunnat ge igen, men jag vet bättre. jag vet att jag inte mår bättre av att han mår sämre. men det skulle kännas så himla bra att bara stå öga mot öga och ösa ur sig varenda liten känsla och tanke, få honom att fatta hur mycket han förstört. är han bara korkad eller försvann kärleken till barnen ner i soptunnan tillsammans med 17års äktenskap? han förstår inte hur gärna jag vill älska honom men han gör det så jävla svårt. och vad som gör mest ont är inte vad han gör mot mig. att se hur resten av familjen lider pga honom, jag fixar inte det. då hade jag hellre tagit allt själv. jag älskar min mamma mer än allt och jag gör nog vad som helst bara hon mår bra. julia som alltid är överdrivet positiv, vad har hon gjort för att förtjäna det här? hon fattar inte nu men en vacker dag kommer hon att börja undra, vad säger man då? när man inte längre kan skydda henne från allt som hon inte förstår idag. och lillebror, det känns som en evighet innan han flyttar hit. dels vill jag ha hit honom för min egen skull för min bror är den bästa i världen och vi har stått stadigt tillsammans genom allt samtidigt som det känns så orättvist att han blev lämnad kvar i bjurholm för det är inte svårt att räkna ut att han hade valt mamma om det inte vore för skolan. du kan inte skilja dig från dina barn, jag antar att jag varit nöjd bara du tagit ditt ansvar. om du hade sagt varför du övergav (ja, det kanske låter grymt men så äre) mig, om du hade någon rimlig anledning? nu är det lite väl sent för dina dåliga ursäkter och förklaringar. du valde att gå, vad säger att du inte gör det igen?


och jag vet ärligt inte, för kan en pappa svika och lämna så vem kan inte? kan lova att mina problem med att våga lita på folk inte blivit lättare, och är det så svårt att förstå? murar högre än nånsin, hur fan vet man vem man vågar släppa in? jag är rädd, rädd på riktigt. för jag vill verkligen kunna lita på folk, våga öppna upp och verkligen dela allt jag känner, men jag kan inte. och jag vet inte hur jag ska våga. och visst folk säger att du måste väl kunna lite på mig, jag har varit din vän si och så länge. men vad? jag har kännt min pappa så länge jag levt, halva jag är han. kan han, så kan vem som helst. jag vill så gärna våga lita, men det går inte, jag klarar inte av det.

och en del av mig är så rädd för att jag ska bli som han, bitter och bara allmänt elak. att hela tiden se till sina behov först, att inte bry sig om resten. jag menar, halva min genuppsättning är ju hans så varför inte? tänk om jag en dag  vaknar upp och inser att jag blivit honom? jag skulle inte kunna leva med mig själv. åh, jag önskar bara att allt kunde vara som det alltid varit.


och jag är så ledsen att jag försummat allt och alla. men jag har bara inte orkat. har inte alls varit någon bra vän alls men jag måste få tid att fixa det här själv. och jag älskar alla som funnits där och stöttat men i slutändan så handlar det om mig och det kanske tar tid men snälla bara finns där. för ni ska veta att allt uppskattas så otroligt mycket. och jag tror att innerst inne vet ni lika mycket som jag att allt kommer att bli bra, för det blir det, tillslut. just hang in there.