llilllemor

var länge sedan sist men kände att jag behövde få skriva av mig. massvis med känslor som bara blandats ihop och jag vet inte alls vad jag känner och vill längre. för i slutändan så vet jag att jag borde våga chansa men alldeles för rädd att själv bli sårad och ännu värre,  såra någon som jag faktiskt bryr mig förbannat mkt om. stannat så där lagom i mitten. inte backat men inte heller tagit steget fram. bara mes. det får bli som det blir, orkar inte tänka på det...


tappat folk också, fast samtidigt vet jag itne om det är folk som är värda att ödsla energi på, kanske lika bra att låta bli och fokusera på de som egentligen betyder nåt eller nåt liknande. hm ;/


sängen nu, orkar inte tänka mer. pussss