llilllemor

Tänker förvarna att det här kommer bli ett skitinlägg så sluta läs om du ändå kommer klaga.

Besvikelsen är galet stor och jag förstår verkligen inte hur du kan göra så här mot mig, efter allt. Det värsta är att jag verkligen försökt lägga allt bakom mig, bearbeta och förlåta. Försökt vara vuxen och tro på att alla förtjänar en andra chans. Men du ställer aldrig upp, du är aldrig där, du kan aldrig hålla vad du lovar. För du vet lika väl som mig om inte bättre att det här är min högsta önskan i hela världen men ändå förstår du inte vad det är du gör? Hur många förhoppningar som du bara stampar sönder? Du tänker bara på dig själv, mer nu än då. Jag trodde att du lärt dig av dina misstag, att du lärt dig vad det är som räknas i slutändan. Jag antar att jag hade fel, jag antar att jag ville tro det bästa om dig. Ack, vad jag bedrog mig. Jag tänker inte hänga upp mig på det här, jag tänker inte backa mitt liv för att du står ivägen. Jag ställer dig åt sidan, för jag orkar inte ner på botten igen just nu. Men jag känner mig själv, du kommer att få nya chanser (som du antagligen också kommer fukka upp) för jag kan inte leva med att jag aldrig gav dig chansen att göttgöra allt. Jag kommer fortsätta hoppas, hoppas på att du blir den du lovat mig att du blivit men som jag aldrig sett en skymt av. Jag har inte förtjänat det här,  I just want my happy ending.

Sängen nu, sovmorron imorrn. Behövligt! <3