gives you hell
Nu har skolan verkligen på riktigt börjat. Svenska C imorse, skriver om massa folk. Rätt så drygt men bara beta av. På matten jobbade jag och Hanna på flitigt så det känns riktigt bra. Gruvar mig inför Matte C men det ska nog gå vägen. Hade skriftligt förhör på religionen också, gick fint! Kom äntligen igång med religionsarbetet också, ska snart vara inne och jag lovade mig själv att sluta göra allt i sista sekund, hm.... Ska ta tag i det! Måste även ta tag i lägenheten, det går inte att ha folk drickandes öl utan att nån ska lyckas fippla ikull en burk. På riktigt, det går INTE. Blir skurning och sen ska jag väl försöka ta mig i kragen och kasta ihop nån middag.
Tar tag i allt nu, det här håller inte längre. Blickar framåt och slutar snegla bakåt. Livet är för kort för att have regrets. På riktigt, det är fan nu vi ska leva, göra nåt åt det vi vill ändra, göra det vi vill! Sen kommer allt med vuxenliv, arbete, familj och äckligt mkt ansvar. Ibland så avundas jag de som fortfarande bor kvar hemma. Inte behöva planera inköp, ställa sig framför spisen direkt man kommer hem från skolan, få tvättider att passa ihop med ett fullt skolschema, vända på varenda krona, jobba efter skolan och avvara helger till jobb. MEN, jag klagar inte! Jag vill inget hellre, jag tar gärna baksidorna för den frihet som det faktiskt innebär att bo hemifrån, för det är värt ansvaret som kommer på köpet. OCH nej, det där med frihet betydde inte "jag tar gärna städning, matlagning, lite penger och slita häcken av sig för att kunna ha fest varenda helg bara för att det inte bor några föräldrar här". Att köpa hem den maten JAG vill äta, alltid kunna se på det tv-program som JAG vill se på, lyssna på musik högt utan att någon klagar, komma hem till total tystnad och bara sätta sig och andas i MIN säng, i MITT rum, i MIN lägenhet. Självklart finns det nackdelar men jag skulle aldrig byta det här mot någonting annat.
Jag och David får snart ett nytillskott i vår lilla familj, let you know later ;)
Tar tag i allt nu, det här håller inte längre. Blickar framåt och slutar snegla bakåt. Livet är för kort för att have regrets. På riktigt, det är fan nu vi ska leva, göra nåt åt det vi vill ändra, göra det vi vill! Sen kommer allt med vuxenliv, arbete, familj och äckligt mkt ansvar. Ibland så avundas jag de som fortfarande bor kvar hemma. Inte behöva planera inköp, ställa sig framför spisen direkt man kommer hem från skolan, få tvättider att passa ihop med ett fullt skolschema, vända på varenda krona, jobba efter skolan och avvara helger till jobb. MEN, jag klagar inte! Jag vill inget hellre, jag tar gärna baksidorna för den frihet som det faktiskt innebär att bo hemifrån, för det är värt ansvaret som kommer på köpet. OCH nej, det där med frihet betydde inte "jag tar gärna städning, matlagning, lite penger och slita häcken av sig för att kunna ha fest varenda helg bara för att det inte bor några föräldrar här". Att köpa hem den maten JAG vill äta, alltid kunna se på det tv-program som JAG vill se på, lyssna på musik högt utan att någon klagar, komma hem till total tystnad och bara sätta sig och andas i MIN säng, i MITT rum, i MIN lägenhet. Självklart finns det nackdelar men jag skulle aldrig byta det här mot någonting annat.
Jag och David får snart ett nytillskott i vår lilla familj, let you know later ;)
Kommentarer
Trackback
